NEJ! Jag är inte gravid! Inlägget heter bara "att skaffa barn".

Sen jag började jobba med "mitt första barn" i höstas så har tanken på barn börjat att ta form. Det är egentligen inte så att jag känner att jag vill ha barn imorgon utan bara att tanken har börjat komma. Nu när jag arbetar med mitt "andra barn" så har jag mer och mer tänkt på det här med att skaffa barn.

I natt när jag jobbade så grubblade jag en hel del. Jag kan säga att jag absolut skulle vilja ha barn, men jag är inte säker på att jag skulle vilja ha biologiska barn. Anledningarna till detta är flera och jag känner inte att jag skulle vilja delge de i dagsläget. Att skaffa fosterbarn eller adoptera är något som jag är öppen för. Lite känner jag på något sätt att det skulle vara mitt sätt att bidra till en bättre värld. Det samma gäller väl egentligen djur, jag skulle hemskt gärna vilja skaffa flera omplacerings hundar.

Åter till det här med barn. Barn är oslagbara, men samtidigt väldigt väldigt sårbara. De förtjänar all kärlek de kan få och att få ge någon som gott miste om närhet och uppmärksamhet känner jag är stort.

Känner att jag kom av mig lite. Men visst kan det ligga något i det?